Hasta la vista, baby

I natt tar jag tåget till Åre för en veckas downhillcyklande. Kan knappt förstå att det är dags. Det är liksom detta jag siktat mot hela året, sedan jag köpte min cykel i januari. Massor av fjärilar surrar i magen. Jag tror att det kommer bli fantastiskt!

Recession

Usch. Jag ligger i soffan med datorn på magen och slötittar på friidrotts-EM. Det går inget vidare för svenskarna. Ungefär så som jag känner mig just nu - inget vidare. Hade tänkt försöka mig på en hyfsat snabb millöpning idag men jag gav upp det när kroppen kändes skit. Tunga ben, en känsla av syra i musklerna trots att pulsen inte är speciellt hög och ett psyke som säger "fan vad du är kass, Kristin". Just nu ångrar jag nästan att jag anmälde mig till halvmaran. Jag vill ju vara bättre än så här. Framför allt så har jag varit så mycket bättre än nu. Det är det som är värst; att jag för bara ett år sedan sprang milen med lätthet (nåja, men utan större problem i alla fall) under 45 minuter och att jag nu får slita för att komma under 50. Det är tungt för en prestationsprinsessans att acceptera en sådan degradering.

Var nere på tyngdlyftningsklubben och rev av ett styrkepass också. Det dröjer ytterligare ett par veckor innan jag kan börja träna där oftare och mer regelbundet, först ska jag jobba en vecka i Stockholm och därefter väntar Åre och sedan fjällvandring, men jag ser fram emot att komma tillbaka och börja nöta teknik och bli starkare igen. Jag har tappat även här efter en sommar med väldigt oregelbunden tyngdlyftningsträning, och det kommer att bli tufft mentalt att ligga under de vikter jag gjorde i våras.

En tung dag för både psyke och kropp. Imorgon väntar jobb igen.

Blue suede shoes

Tillbaka i Uppsala igen för arbete och packning. Åker till Åre söndag nästan vecka och bör för att underlätta för mig själv packa det mesta redan den här veckan. Ska jobba i Stockholm hela nästa vecka och kommer tillbaka hit till lägenhet först samma kväll som jag tar nattåget norröver. Slit och släp men det är det värt; det ska bli otroligt kul att cykla downhill i Sveriges utförsmecka i en hel vecka.

Men! Jag packar inte bara ner saker, en del prylar har jag även packat upp idag. Förutom att ett paket med löpartights anlände från England så hämtade jag även nya löpskor på jobbet. Asics erbjuder sportbutiksanställda en rätt saftig personalrabatt som jag brukar utnyttja en gång per år när det är dags att uppdatera skoförrådet. Har de senaste tre åren kört med Kayanos (samt ett par TriNoosa när jag tävlat triathlon), men i år blev det ett par DS Trainers istället som är lite lättare än Kayano. Har testsprungit ett pass i dem och de är underbara. Dessa blir definitivt halvmaraskorna.

Asics DS Trainer 15

Apropå halvmaran så har jag gruvlig ångest. Det tempo jag väldigt gärna vill hålla i 21,1 km känns i dagsläget som en utopi. Det är ju fortfarande en stund kvar så än finns väl en mikroskopisk chans att jag hittar toppformen, men jag får nog börja förbereda mig mentalt på att jag inte är så snabb och lätt som jag en gång var. Orimliga förväntningar är ingen höjdare att ha på sig själv; det är bättre att vara realistisk och sen förhoppningsvis överträffa sig själv.

Fegis

Men helvete! Såg ännu en film med DiCaprio ikväll, Shutter Island. Jag kröp ihop i soffan och höll i lillebror; den var rätt läskig stundtals. Problemet nu är att det är kolmörkt ute och jag har en massa tvätt på tvättlinan. SMHI säger att det kommer börja regna i natt så jag borde verkligen ta in grejerna medan tid är, men jag vågar fan inte gå ut själv i natten efter detta. Normalt sett är jag inget lättskrämpt våp (i mina egna ögon) men det finns gränser även för mig. Tvingar nog med mig brorsan ut.

I drömmarnas land

Var på bio igår med min bror och såg Inception. Djävlar i min lilla låda, det var en bra rulle det! Jag gillar regissören Christopher Nolans tidigare filmer, framför allt Memento som är en av mina absoluta favoritfilmer. Inception var betydligt mer storslagen och actionspäckad än lågbudgetfilmen Memento, och kanske var frågetecknen något färre (Memento vill man nästan se om på en gång då man efter filmens slut känner att man inte har ett dugg koll på vad som egentligen har hänt och inte). Inception var definitivt sevärd och en riktigt häftig filmupplevelse.

Nu ska jag slänga ihop en banankaka av ett gäng övermogna bananer som ligger i kylen.

Kappmuskelpolisen

Bild från wikipedia.

Vaknade upp med ett rejält ömmande nackparti, vilket kanske något otippat gjorde mig glad. Jag besökte Friskis&Svettis i Falun igår (courtesy of Lisa) och körde ett styrkepass med lite tyngdlyftningsinslag. Ryck och frivändningar från låren var två av övningarna och dessa är riktiga trapz-killers (se bild för att beskåda den inom tyngdlyftningen så viktiga trapezius, på svenska kallad kappmuskeln). Ett rätt utfört tyndlyft innefattar en dragfas där kappmuskeln i allra högsta grad är involverad. Jag har haft rätt svårt just för draget och därför är det schysst att det idag känns att jag i alla fall aktiverade rätt muskler något sånär.

Det var skönt att lyfta skrot igår och jag tyckte inte att jag var helt überkass varken tekniskt eller styrkemässigt, även om jag har tappat en hel del jämfört med när jag tränade som mest i våras. Faktiskt så ser jag just nu fram emot hösten (!). Att få rutiner igen både på träning och skola känns attraktivt efter en vår och en sommar som för mig inneburit uppsatsskrivande och mindre strukturerad träning än vanligt. Jag längtar efter att sätta upp mål att arbeta mot igen. Fortfarande är jag inte helt på det klara med exakt vad jag vill fokusera mest på - återigen, det är så mycket jag vill göra! - men jag hoppas kunna åstadkomma en väl avvägd kompromiss där jag får fortsätta utveckla nya färdigheter och förstärka sådant jag redan börjat med. Stay tuned.

Inte snabb men snygg

Jag hängde nog med klungan i kanske hundra meter. Joråsåatteh. Kände direkt i första uppförsbacken att näe, det finns inte en chans i helvetet att jag hänger med i det här tempot i motlut. Kanske utför och på platten, men jag är helt enkelt för svag och otränad för att orka trycka på särskilt länge eller mycket. En ung tjej från Borlänge CK släppte också direkt och vi gjorde sällskap den trevliga lilla turen runt Vikasjön. Det var i alla fall en fantastisk sommarkväll i fantastiska Dalarna och jag tyckte att det var riktigt roligt att cykla!

Bild lånad från Lisa som fick mig att hänga med ikväll. Hon är, sin blonda mjuka uppsyn till trots, stark som en oxe och låg med huvudklungan ett bra tag. Dessutom en riktigt kul tjej att snacka skit med på dit och hemväg. Bara det gjorde hela utflykten värd.

Allt som allt blev det nästan nio mil cyklat (plus att jag var ute och lekte en knapp mil i förmiddags så nästan tio mil på två hjul idag). Så mycket har jag inte cyklat alls i år. Det fina i kråksången är att jag börjar känna mig riktigt motiverad igen; jag vill konditionsträna och jag vill väldigt gärna vara starkare och snabbare till nästa år. Sen vill jag ju fortfarande bli asmycket bättre på downhillcykeln, i stökig XC-terräng, på tyngdlyftning, jag vill bli smidigare, jag vill springa snabbare, jag vill ha bättre balans... och så vill jag gärna bli en bra statistiker också. Fler timmar på dygnet/veckodagar per vecka/dagar per månad/månader per år, tack!