tag:blogger.com,1999:blog-64421400979403853892024-03-13T19:06:13.879+01:00Brevis esse laboro, obscurus fioOm livet i allmänhet och utmaningar i synnerhet.Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.comBlogger101125tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-67608986533508610132014-12-22T19:18:00.001+01:002014-12-22T19:18:35.320+01:00Besked<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Hallelujah, jag fick ta av mig nackkragen idag! Tack vare mitt outstandig läkkött (...) så såg bilderna på frakturerna jättebra ut. "Ingen glidning" som läkaren uttryckte det, vilket betyder att alla benbitar i min nacke ligger på rätt ställe. Även kotkompressionen var väldigt mild så om inget oväntat eller traumatiskt händer den närmsta tiden så får jag rida igen om en månad!!! Helt fantastiskt bra ju. En månad är ingenting när man befarat det värsta (även om det såklart kommer att bli en låååång månad). Samma sak gällde löpning eftersom det innebär en del stötar för nacken, men till skillnad från ridningen så kommer jag högst troligt inte hålla tiden exakt fyra veckors avhållsamhet lika notoriskt. Att putta in lite lätt jogging på mina promenader här och där tror jag att jag klarar tidigare än så. Sätter man sig på hästen måste man dock vara beredd på att riskera att flyga av, och den risken vill jag inte ta förrän jag vet att nacken är tillräckligt stabil.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Tyvärr är hästar djur och inte maskiner. Eller tyvärr och tyvärr, det är ju därför man har en häst och inte en radiostyrd helikopter eller Legominds eller någon annan leksak som man kan programmera att göra exakt det man vill exakt den sekund man vill (nu har jag programmerat en del och vet att det faktiskt inte är så enkelt - 99 little bugs in the code, one bug down, 111 little bugs in the code...). Theo bevisade detta inte minst idag då jag följde med honom och Lisa på vad vi tänkte skulle bli en stillsam dan-före-dan-före dopparedanspromenad. Det snöade lite lätt och vi lullade den gamla vanliga rundan genom skogen. Rätt som det var flög Theo två meter framåt, plötsligt skrämd av något som varken jag eller Lisa uppfattade riktigt. Resten av turen var han hur lugn och fin som helst, men Lisa satt lite löst i sadeln ett tag. Ett helt normalt hästbeteende.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-_Gp4JSb2R2c/VJhcil4BNxI/AAAAAAAADJI/5RmTYgdGO6I/s1600/TheoLisa.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-_Gp4JSb2R2c/VJhcil4BNxI/AAAAAAAADJI/5RmTYgdGO6I/s1600/TheoLisa.jpg" height="313" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: xx-small;"><i>Lisa på min busiga söthäst.</i></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Hur som helst - imorgon ska jag köra spinning! Och kanske gymma lite lätt, om jag kommer på några övningar för underkroppen (ben och mage) som inte belastar nacken. Faktiskt svårt det där, nacken används till mycket mer än vad man tror.</span></div>
<br />
<div>
<br /></div>
Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-79532661488147084462014-12-21T16:15:00.000+01:002014-12-21T16:15:23.560+01:00Bungy(J/P)ump<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Dagens rehab: 7,3 km BungyPump-promenad. Var tvungen att hålla mig sysselsatt medan min pappa, lillebror, sambo, sambos pappa och sambos lillebror åkte långfärdsskridskor. Jag älskar att åka långfärdsskridskor, men har lovat mig själv att inte utmana ödet minsta lilla innan morgondagens läkarbesök. Därefter kan jag inte riktigt lova att jag kan behålla det totala lugnet och avhållssamheten, men röntgenresultaten ska få säga sitt först.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Gårdagens aktivitet var definitivt den mest utmattande sen olyckan: julklappsshopping. Efter några timmar på stan värkte min nacke och övre bröstrygg, mellan skulderbladen, rejält. Jag sov halva eftermiddagen och en del av kvällen.... Det som orsakar mest smärta är faktiskt att stå stilla, och särskilt om jag samtidigt håller något i händerna under en längre tid. Att vara i rörelse känns mycket bättre och jag får inte ont alls av mina promenader. Hoppas så på att läraren ska säga att jag får ta av nackkragen, i alla fall periodvis, och börja träna så smått.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-84647373567165889262014-12-19T19:04:00.002+01:002014-12-19T19:04:28.296+01:00Vad jag tänker klara igen när nackuslingen kryat på sig<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">10 fulchins. Så det så.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.youtube.com/embed/diCEG8bk7zQ?feature=player_embedded' frameborder='0'></iframe></div>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-11962897128648752022014-12-19T18:00:00.002+01:002014-12-19T18:02:10.275+01:00Lever loppan<div style="background-color: white; color: #222222;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: #222222;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Idag var det tidig revelj med mina sjukskrivningsuppstigningsmått mätt - 06:45 ringde klockan. Sovmorgon för en arbetare kanske men jag sover rätt kasst med nackkragen som jag alltså bär 24/7 så jag har försökt sova alla timmar som öht går.... Framför allt är min favoritsovposition - på mage med händerna under huvudkudden - totalt utesluten. Sen är det under sömnen som kroppen bygger upp sig själv, har jag hört, och just det är ju jag i stort behov av. (Kämpa, skelett!)</span></div>
<div style="background-color: white; color: #222222; min-height: 13.8px;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: #222222;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">I alla fall så var anledningen till den tidiga timman att min lilla avkastarkung till häst skulle få tänderna raspade (hästarnas motsvarighet till tandläkarbesök helt enkelt). Lisa hämtade upp mig för gemensam avfärd till stallet. Eftersom jag inte kan vrida huvudet så får jag heller inte köra bil. Förvisso finns det mången pensionär ute på vägarna som verkar ha fått gamnacke på ålderns höst och inte fixar att vrida på den varken vid filbyte eller korsningar men det känns ju onödigt att joina deras skara redan. Innan det var dags för veterinären att komma med raspen så hann vi tömköra Theo i ridhuset. Eller ja, Lisa tömkörde och jag stod bredvid och kommenterade varenda move häst och linförare gjorde. Vi hade en incident med en galoppfattning som blev lite för hetsig, vilket ledde till att Theo kom lös och sprang ett par varv i full fart. Två andra ekipage befann sig i ridhuset samtidigt men deras ryttare hann hoppa av sina hästar och stod stilla när Theo for runt. Ingen skada skedd den här gången och resten av passet skötte sig både Lisa och Theo förträffligt. Det är så enormt skönt att veta att Theo blir bra omhändertagen och motionerad fastän jag inte kan ta hand om honom.</span></div>
<div style="background-color: white; color: #222222; min-height: 13.8px;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: #222222;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Resten av dagen bjuder väl på den sedvanliga stavgångspromenaden och soffhänget. Jag är så pass pigg nu att livet som sjukskriven mest är enerverande och tråkigt, även om jag fortfarande rent fysiskt inte är i slag till så mycket... Timmarna i stallet skapar värk i rygg och nacke trots att jag inte gör något tungt jobb alls. Jag tror tyvärr att det kommer dröja innan jag mockar en box igen.</span></div>
Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-89479134226067998312014-12-18T12:42:00.001+01:002014-12-18T12:45:05.416+01:00Rehabbloggen<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Hej bloggen.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Fick en uppmaning om att "börja blogga" och eftersom den här gamla bloggen trots allt skvimpar kvar på world wide web så tänkte jag mig att jag återanvänder den istället för att skapa något nytt fancy i Wordpress.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Förra tisdagen flög jag av min häst. Eller han är faktiskt inte min, utan jag har honom till låns av min faster som äger och har fött upp honom. Hästen är en ursöt liten korsningspålle, mamma är svenska halvblodet Aritza och pappa är världens vackraste ponny, Highlandern MacGregordene. Theo som han heter är allmänt känt som "den söta", då hans ponnyhuvud och mörka ögon verkligen är to die for. Nu är det så här att även små och söta hästar kan bli väldigt stora och potentiellt farliga om de blir skrämda, upprörda eller på annat sätt okontrollerbara. Tyvärr var det exakt det som hände mig och Theo på en hopplektion. Theo har inte hoppat så mycket i sitt liv, men det vi hunnit med under den här hösten har för det mesta gått jättebra. Theo hoppar visserligen med lite skräckblandad förtjusning, men den senare känslan brukar ha övertaget. Så inte denna gång, och Theo valde att i en kombination med ett galoppsprång mellan hindren bryta ut och börja bocka frenetiskt. Jag satt kvar ganska länge, men efter ett högt bocksprång med skruv var resan över och jag landade med ansiktet före i ridhussanden. Resultatet blev två frakturer på nackkotor, en kotkompression i bröstryggen, bruten näsa, ett sår i munnen som syddes med fyra stygn och x anta skrubbsår i ansiktet.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://fbcdn-sphotos-g-a.akamaihd.net/hphotos-ak-xaf1/v/t1.0-9/p600x600/10849911_10152554503676662_2902607368762182437_n.jpg?oh=0492e8eca42b892434a4014bdc95f093&oe=5545873B&__gda__=1430283982_cb54227c88016a4e31dbd5d41c51b001" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://fbcdn-sphotos-g-a.akamaihd.net/hphotos-ak-xaf1/v/t1.0-9/p600x600/10849911_10152554503676662_2902607368762182437_n.jpg?oh=0492e8eca42b892434a4014bdc95f093&oe=5545873B&__gda__=1430283982_cb54227c88016a4e31dbd5d41c51b001" width="240" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i><span style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: xx-small;"><br />Mitt fejs några dagar efter olyckan.</span></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i><span style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i><span style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span></i></div>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Faktiskt så låter och ser nog både jag och skadan lite värre ut än vad det känns. Jag har nästan inte ont alls (eller jo, jag HAR ont i nacken men inte så att jag måste ta värktabletter) och jag är uppe och går och fixar och har mig nästan som vanligt. Läkaren sjukskrev mig i tre veckor så jag varvar förvisso aktivitet med soffliggning - nästan alla aktiviteter tröttar ut mig mycket snabbare än vanligt. Eller snarare, jag blir trött av sådant som jag normalt sett inte märker av alls rent fysiskt. På måndag väntar en ny röntgen av rygg och nacke, plus att jag räknar med att få veta hur lång rehab jag har framför mig. Prioriterade frågor:</span><br />
<br />
<ul>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">När får jag träna öht? (Jag hoppas på direkt; har faktiskt bokat in mig på ett spinningpass dagen efter röntgen och hoppas att den bokningen kan stå kvar...)</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">När får jag springa?</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">När får jag åka längdskidor?</span></li>
</ul>
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">... och så ödesfrågan, den som jag är mest rädd för kommer dröja:</span><br />
<br />
<ul>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;"> När får jag rida?</span></li>
</ul>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">I skrivandets stund känner jag mig faktiskt inte ett dugg orolig för att sätta mig på hästryggen igen. Det kommer givetvis inte att ske förrän jag har läkt (man vet tyvärr aldrig när nästa avramling kommer, det kan ske precis när som helst). Under tiden rider min fina vän Lisa Theo, och jag ska få hjälp att hoppa honom av en duktig hoppryttarinna med erfarenhet av unghästar. Theo blir åtta nästa år, men han är som sagt inte särskilt rutinerad och hans plötsliga rädsla för bommar tror jag bottnar i en "självförtroendekris". Det har varit mycket nytt på en gång för honom och han kan behöva gå tillbaka några steg och ridas av någon som har mer erfarenhet av unga, lite osäkra hästar. Jag har inte gett upp hoppet om Theo som hopphäst! Jag är övertygad om att det går att få förtjusningen för hoppning att ta över skräcken.</span><br />
<div>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">To be continued gällande rehabprocessen. Kanske har någon nytta av att följa den, kanske har jag själv nytta av att skriva ner den. Nu ska jag ägna mig åt den enda fysiska "träning" som jag får utföra atm: stavgångspromenad! Har lånat min mammas BungyPump (ja, den heter så... en stav med motstånd som flexar när den trycks mot marken) och är med andra ord ute och motionerar mig som en annan pensionär. MYCKET bättre än inget om ni frågar mig.</span></div>
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Till sist ett bevis på att min pålle inte alltid är ovillig att hoppa.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<object class="BLOGGER-youtube-video" classid="clsid:D27CDB6E-AE6D-11cf-96B8-444553540000" codebase="http://download.macromedia.com/pub/shockwave/cabs/flash/swflash.cab#version=6,0,40,0" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/EyzWppn_Nbc/0.jpg" height="266" width="320"><param name="movie" value="https://www.youtube.com/v/EyzWppn_Nbc?version=3&f=user_uploads&c=google-webdrive-0&app=youtube_gdata" /><param name="bgcolor" value="#FFFFFF" /><param name="allowFullScreen" value="true" /><embed width="320" height="266" src="https://www.youtube.com/v/EyzWppn_Nbc?version=3&f=user_uploads&c=google-webdrive-0&app=youtube_gdata" type="application/x-shockwave-flash" allowfullscreen="true"></embed></object></div>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span>
<span style="font-size: x-small;"><br /></span>Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-82041911921630197262013-05-02T21:04:00.003+01:002014-12-18T12:45:52.101+01:00Nämen hörrni, hur lever livet?<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Himla fascinerande att jag har ett par, tre sidvisningar per dag trots en bloggningsfrekvens som om man slår ut totalen väl uppgår till ett par inlägg/år. Är det vanliga hederliga spambesök, eller har jag en skara envetna läsare som klickar in här varje dag och läser sina favoritinlägg om och om igen? Tror mer på alternativ nummer ett.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Idag slog besöktsstatistiken i taket, högst troligt tack vare bilden nedan tagen av en viss toppbloggare, och då kände jag mig förpliktigad mot er stackars icke-spam besökare att skriva några rader.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-LSHKxV4JPEU/UYKu_g7ypJI/AAAAAAAAia4/uiX5gjr6sac/s832/P1080480.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-LSHKxV4JPEU/UYKu_g7ypJI/AAAAAAAAia4/uiX5gjr6sac/s400/P1080480.JPG" height="266" width="400" /></a></div>
<span style="font-size: xx-small;"><i><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Ingarvet GP. Foto: <a href="http://oijer.blogspot.se/">Henrik Öijer</a></span></i></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i style="font-size: x-small;"><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Idag har jag alltså försökt köra en träningstävling i landsväg. Med betoning på försöka. Jag har cyklat i ganska många år nu men jag har faktiskt aldrig legat i en "riktig" landsvägsklunga. Alltså en klunga där farten växlar från noll till hundra på en millisekund och där folk hela tiden positionerar om sig. Det var ärligt talat superläskigt. Jag hade noll koll, lade mig sist och tappade klungan varenda varv i samma högerkurva. Så kan det vara.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Det kan även vara så här att cykla. Hällar, benskydd, 160 mm dämpning fram och bak, armbågarna utåt. Traditionen bjuder att <a href="http://happymtb.org/forum/read.php/1/2098117/page=1">första maj</a> ska firas i Uppsalas skogar för att demonstrera vad livskvalitet handlar om.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://happymtb.org/forum/file.php/1/file=203814/filename=image071.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://happymtb.org/forum/file.php/1/file=203814/filename=image071.jpg" height="400" width="285" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Lunsens finest. Foto: Harri Manni</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><i><br /></i></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Om mindre än tre veckor är jag i Frankrike och cyklar på platser som förmodligen är betydligt brantare än hällen ovan. Grenen heter enduro och tävlingen heter <a href="http://www.biivouac.com/">Biivouac</a>. Det blir något att skriva hem till mamma om det. Eller kanske till och med plita ner någon rad i den här eländiga bloggen. Den som lever får se.</span></div>
Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-55045191677217878432013-02-19T14:55:00.001+01:002014-12-18T12:46:14.971+01:00Tandtråd<span style="font-family: Verdana;"> <br />2013 har inletts med att jag stakar mig fram till en playlist i Spotify med namnet "Löpning11". Min 11:e träningsplaylist sedan Spotify gjorde intåg i min smarta telefon. Mycket, fast ändå jättelite, har hänt sen dess.<br /><br /><i>För varje seger som jag tar<br />Blir det någon mindre viktig som syns användbar<br />Kommer att göra bilden klar<br />När jag passerat målet finns det ingen kvar</i><br /> </span><br />
<br />
- Posted using BlogPress from my iPhoneKristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-20224277889550600932012-08-28T09:49:00.001+01:002014-12-18T12:46:35.893+01:00Jag hjärta nju jork<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/d/d5/I_Love_New_York.svg/300px-I_Love_New_York.svg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: xx-small;"><img border="0" src="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/d/d5/I_Love_New_York.svg/300px-I_Love_New_York.svg.png" /></span></a></div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: xx-small;"><br /></span>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif;">Ja. Kom hem från staden som aldrig sover imorse. Själv har jag inte heller sovit så mycket det senaste dygnet; ungefär 2,5 halvtaskiga timmar på flyget. Pappa uppgraderade förvisso hela familjen till business medelst sina SAS-bounspoäng, men trots en stor och fancy stol sover man inte speciellt bra. En skön stol och mycket plats är ändå rätt värt vid långa flygningar, med allt annat krafs man får i första klass-salongen har jag lite svårt att förstå poängen med. Varma handdukar att tvätta händerna med, en specialutskriven meny och champagne hade jag lätt klarat mig utan.</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif;">New York är i alla fall en fantastisk stad. Vilket ni säkert redan visste.</span>Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-73522727441578782602012-07-22T22:40:00.001+01:002014-12-18T12:47:01.134+01:00Semesterstängt<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif;">Hela Sverige går liksom på halvfart i juli. Det går inte att få tag på folk eftersom alla är på semester (och får man mot förmodan tag på någon så tar det en evinnerlig tid för den enda stackars sommarjobbaren att utföra tjänsten man vill ha utförd), inkorgen på e-postklienten gapar tom på annat än automatiserade nyhetsbrev och "Autosvar/out of office"-rubriker och Aftonbladets löpsedel består varannan dag av meningar som "Snart kommer supervärmen - unik prognos" eller "Så mycket tjänar sommarstjärnorna". De så kallade nya medierna är generellt något aktivare eftersom folk gillar att visa upp sina idylliska semesterkvällar i skärgården fotade med Instagram-oskärpa, men till och med mitt Twitterflöde rullar långsammare än vanligt.</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag har också pausat allt det där som normalt sett fyller vardagen till bredden och ägnar mig mest åt att cykla, äta, cykla, kanske springa någon kilometer, köra bil till ett nytt berg, cykla lite där och sedan äta lite mer. Trivsamt och trivialt. Återkommer med mer substans i höst.</span>Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-13274139212687323112012-06-19T07:47:00.000+01:002014-12-18T12:47:10.346+01:00Wuthering Heights<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-iaZJ3qaKr9Y/T-AfmZAnEsI/AAAAAAAACVY/RyDjZZMnPgc/s1600/Berg.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-iaZJ3qaKr9Y/T-AfmZAnEsI/AAAAAAAACVY/RyDjZZMnPgc/s320/Berg.jpg" height="192" width="320" /></a></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: xx-small;"><i>Utsikt över Innsbruck och Nordkette.</i></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: xx-small;"><i><br /></i></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag har varit i Österrike och cyklat i en vecka. När det inte regnade såg det ut som på bilden ovan. Det blir inte så mycket bättre om man älskar berg.</span></div>
Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-28625381136472218702012-06-04T15:59:00.001+01:002014-12-18T12:47:19.423+01:00Ödets ironi<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif;">Här har man cyklat ner för ett blött berg hela helgen utan så mycket som en skråma, och så sticker jag idag ut och löper en mil skogsstig med inte mindre än två vurpor och ett par trasiga löptights som följd. Ergo: löpning är mycket farligare än downhill.</span><br />
<br />
<img src="http://lh6.ggpht.com/-i6EWz3oeP14/T8zNVomnrwI/AAAAAAAAB7k/550C-BJ-AwQ/DSC_0032.png" /></div>
Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com0Falun, Falun60.60646 15.6355tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-43586983614969901922012-05-30T08:55:00.000+01:002012-05-30T08:56:24.671+01:00Återbesök hos läkaren<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><i>Läkaren: </i>Hur känns det nu?</span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><i>Kristin:</i> Jo det känns väldigt bra faktiskt.</span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><i>Läkaren: </i>Ja det ser ju väldigt bra ut på röntgen, mycket vävnad + ANNAT (insert andra läkarord som betyder "läkt nyckelben").</span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><i>Kristin:</i> Jag har väl rört mig så mycket jag har kunnat, kan man säga...</span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Läkaren: Fast jag sa att du inte fick?</span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><i>Kristin:</i> ...</span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><i>Läkaren:</i> Jaja, det gick ju bra den här gången.</span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><i>Kristin:</i> Så nyckelbenet är läkt?</span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><i>Läkaren: </i>Ja, det är läkt! Vilken sport var det du höll på med sa du?</span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><i>Kristin:</i> Cykling...</span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><i>Läkaren:</i> Full fart då, tycker jag!</span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><i>Kristin:</i> :D</span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Vad kan då passa bättre än liftad DH-premiär i Järvsö i helgen? Typ inget. Helt i enlighet med läkarens ordination!</span></div>Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-62974419817438344272012-05-25T23:36:00.000+01:002012-05-25T23:36:05.985+01:00Från en spricka till en annan...<br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Är det inte nyckelbenet så är det baksvingen. Min XC-ram dödförklarades idag. Håll tummarna för att jag får en ny på garanti...</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-1nekJjZ-Jbs/T8AJMZAo1zI/AAAAAAAAB7Y/VrSt6TqdDME/s1600/Crack2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="209" src="http://3.bp.blogspot.com/-1nekJjZ-Jbs/T8AJMZAo1zI/AAAAAAAAB7Y/VrSt6TqdDME/s320/Crack2.jpg" width="320" /></a></div>
<br />Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-71645579897642467462012-05-22T16:30:00.001+01:002012-05-25T23:36:26.662+01:00Skandisloppet (bättre sent än aldrig)<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Ibland undrar man om man är riktigt frisk när man kliver upp 06:30 en lördagmorgon, sticker ut i ett regnigt och grått Uppsala, cyklar fem mil i spöregn och kräkblåst samt tar ut sig till bristningsgränsen för att inte förlora ett vad mot sin tyngdlyftningstränare. Jag blev nämligen utmanad att cykla Skandisloppets korta bana strax innan jag bröt nyckelbenet, och tävlingsmänniska som jag är kunde jag naturligtvis inte låta bli att tacka ja. Sen kom ett brutet ben ivägen och jag blev lite tveksam till att försätta mig i en tävlingssituation. Nu är ju landsvägscykling det enda jag kunnat göra på ett vettigt sätt de senaste veckorna så väl på plats vid starten i lördags kände jag inga som helst tvivel om mitt deltagande.</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Jag hade ingen koll på hur pass stark cyklist min tyngdlyftningstränare är, men fick indikationer från hans kompisar på att han tränat MYCKET. Själv hade jag hetstränat de sista två veckorna innan loppet, vilket är en sann all-or-nothing strategi. Antingen hade jag hunnit hämta in lite av den form jag förlorat under tre veckors utebliven träning, eller så hade det bara gjort mig nerbruten. Det är svårt att säga vad som blev utfallet, men klart är att jag gick ut offensivt och försökte hänga med i den snabbaste klungan. Vi tappade tre-fyra gubbar i den första uppförsbacken, men efter det bildades en liten klunga som så småningom decimerades till tre personer: jag, min tyngdlyftningstränare och en kille till som var den starkaste av oss. Jag insåg mina begränsningar i motvinden och tog så korta förningar som möjligt. Inte den mest altruistiska insatsen direkt men jag hade ju ett vad att tänka på. Jag ville inte dra fram min tränare hela loppet och låta honom vinna för att jag hade en dålig taktik.</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">I några små slakmotor (det finns som bekant inga backar i Uppsala) kände jag mig rejält sliten och hade problem med att följa övriga två, men lyckades på något vänster hänga med ändå. När det gäller klungkörning på landsväg så är det vinna eller försvinna som gäller; tappar man klungan är det kört så det är bara att bränna allt man har för att sitta kvar. Med cirka fyra kilometer till mål gjorde min tränare ett fräckt ryck på insidan av mig och jag var så stum att jag inte kunde svara. Insåg dock snabbt att jag MÅSTE plocka in honom igen, annars skulle loppet vara kört. Jag tvingade benen att öka takten och svor och ville dö för varje tramptag. Tillsist var jag ikapp och tränaren sänkte tempot. Vi insåg båda att det skulle avgöras i sista rejäla backen upp mot Slottets borggård där målet låg. Vi gled sida vid sida genom Uppsala ända till pavéavsnittet i innerstan med bara hundratalet meter kvar till mål. Åsynen av de blöta kullerstenarna gjorde att självbevarelsedriften slog in och jag bromsade lite för mycket. Min tränare satsade lite hårdare och fick en lucka på 20-30 meter inför den sista stigningen. Jag satsade allt i slutbacken och såg att han var seg, men det räckte inte. Det var för långt fram och min tränare gick i mål ca 18 sekunder före mig. Skit också!</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Roberto Vacchi fick göra en kort målgångsintervju med en lite småsur Kristin, men irritationen gick snabbt över. Min tränare var trots allt starkare än mig loppet igenom och segern var rättvis. Jag får svälja förnedringen, bryta ihop och komma igen. Det var i alla fall kul att ta ut sig fullständigt både psykiskt och fysiskt; det var allt för länge sedan! Inga träningspass i världen kan mäta sig med en tävlingssituation när det kommer till att plocka fram de där sista procenten kraft som alltid finns där men som är så oerhört plågsamma att pressa ur sig.</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Nu är jag revanschsugen, cykelsugen, och sugen på att ta min Masterexamen i statistik som snart bara är en vecka bort (!). Fem år går fort ska ni veta.</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span>Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-90341859146923814952012-05-06T21:40:00.001+01:002012-05-06T21:42:49.872+01:00Helgar vilodagen<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Idag har jag vilat, vilket på träningsspråk är synonymt med icke tränat. Jag är ganska nöjd med de 15 träningstimmar jag presterat den här veckan, varav majoriteten är på två hjul. Ett pass på gymmet medelst skivstång, två korta rörlighets/bålstyrkepass med den egna kroppsvikten samt två korta löppass i början av veckan har också hunnits med. </span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Nyckelbensmässigt kan jag springa relativt obehindrat nu, men tyvärr fick jag ont i min vänstra hälsena efter lite för mycket promenerande i SPD-skor medelst cykel i skogen i tisdags. En ganska dum anledning att skada sig kan man tycka. Jag har dessutom skrutit något enormt om överbelastningsskadornas frånvaro i mitt liv sedan jag började med tyngdlyftning samt åt upp mig till lätt sälvikt för ett par år sedan. Att jag skadar mig i krascher må så vara, men att jag ska överanstränga hälsenan efter en skogspromenad (om än i icke ergonomiska skodon) var rätt otippat.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Jag har ordinerat mig själv löpvila samt excentriska tåhävningar till förbannelse tills smärtan försvinner. Nu är det bara s.k. "känningar" mer än regelrätt smärta kvar men jag kan min kropp utan och innan vid det här laget och jag vet hur den ska kännas när den är fit for fight. Små överansträgningar som kan läka ut på en vecka eller två om man sköter dem rätt blir ganska snabbt segdragna inflammationer med månader av rehab om man ignorerar varningstecknen. Been there, done that osv. Tur att man är så gammal och erfaren numera.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small; margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-mT0SQXIwHK0/T6bdlTc8hpI/AAAAAAAAB7M/CCCY6wUp7ZY/s1600/K&Nellie.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="255" src="http://4.bp.blogspot.com/-mT0SQXIwHK0/T6bdlTc8hpI/AAAAAAAAB7M/CCCY6wUp7ZY/s320/K&Nellie.jpg" width="320" /></a></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: xx-small;"><i>En söt och en glad.</i></span></div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">För att få lite omväxling till den platta Uppsalaslätten styrde jag kosan mot Falun idag och stannar några dagar. Mina föräldrar bor här och de närmsta två veckorna gör även fina Nellie det (ni får gissa vem som är vem på bilden ovan, har förstått att män ibland har lite svårt att se skillnad på kvinnor och kramdjur). Så i veckan som kommer ska jag gå promenader, cykla i backar samt skriva klart min uppsats har jag tänkt mig. Detta tror jag blir en perfekt uppladdning för Skandisloppet, vars korta bana jag har blivit utmanad att köra på lördag. Min första tävling på en landsvägscykel (förvisso ett motionslopp, men ändå) på år och dag. Det ska bli kul, även om jag är långt ifrån snabb nuförtiden.</span>Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-50150466163713176702012-05-03T21:58:00.002+01:002012-06-04T22:29:22.305+01:00Ner som en pannkaka, upp som en sol<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Första timmen av dagens cykling kan sammanfattas som: misär. Jag hade tänkt mig ett lugnt distanspass bara men när jag satt på cykeln och trampade iväg kände jag mig grymt seg och omotiverad. Dessutom var det mycket kallare än igår och jag fick sätta på mig armvärmarna och behålla dem på resten av passet. Rundan jag valt inleddes med isande motvind i 40 kilometer och roligare kan man ju ha. Jag hatar egentligen att cykla på Uppsalaslätten; det är platt som en pannkaka och blåser alltid. Ville helst vända men jag bet ihop. Jag har bara avbrutit träningar om jag skadat mig, inga andra anledningar skulle jag kunna leva med mentalt.</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Efter två timmar fick jag ett samtal som piggade upp mig lite: min första kvalificerade arbetsintervju är nu inbokad! När jag tog upp den ringande mobilen ur ryggfickan efter att ha stannat cykeln i ett dike kände jag inte igen numret och snöt mig därför innan jag svarade (ni som ägnat er åt idrotter där vind i ansiktet är inblandad vet att man lätt blir lite snorig och grötig av den), vilket nog var tur eftersom det var en rekryterare. You never get a second chance to make a first impression och att behöva fräsa snor i örat på någon vid första samtalet kanske inte är en optimal start på karriären.</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Hursomhaver. Efter detta upplyftande besked gick sista timmen som faktiskt mestadels innehöll medvind riktigt lätt och ledigt. Dessutom kom solen fram och gladdes lite med mig. Ytterligare en bekräftelse på att man aldrig ska ge sig även om det ibland är motigt. Rätt vad det är vänder vinden oväntat.</span>Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-53901617013135262622012-05-02T23:06:00.004+01:002012-05-02T23:22:42.852+01:00Kortkort & tjejkväll<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Jajemen, rullade ett par timmar landsväg dag iklädd det som på cykelspråk heter kortkort. Alltså inte minikjol som slutar innan rumpan hunnit börja utan korta tights och kortärmad tröja. Inga armvärmare, inga benvärmare, ingen vindväst. Strålande sol, runt 20 grader i luften och början till cykelbränna vid hemkomst. Inte illa den 2:a maj.</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Mot kvällningen garderade jag mig med massor av tid och körde sträckan Uppsala-Hammarbybacken i rusningstrafik. Jag hade faktiskt turen med mig denna dag och det rullade långsamt men stabilt framåt i 30 km/h från Frösunda till Hammarby Sjöstad och jag lyckades anlända ca 45 minuter innan utsatt tid. Om det är något jag hatar så är det att sitta i bilkö; maken till meningslös aktivitet finns verkligen inte. Idag var det dock värt det då jag skulle dokumentera <a href="http://www.bikeacademy.se/">Bikeacademys</a> första MTB-kurstilfälle inför en framtida artikel. Egentligen skulle jag inte cykla alls men eftersom eventet tog plats i fantastiska Hellas kunde jag inte låta bli att rulla några meter över stenar och hällar. Nyckelbenet gnydde dock lite efter lite för många framhjulslyft så jag inser mina begränsningar. Jag har ännu inte kapaciteten att kliva ner i det riktigt tekniska MTB-träsket än, men jag är starkt på G! </span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Cykelsuget blev inte desto mindre av sällskapet denna kväll. Det är inte varje dag man är omgiven av brudar i skogen kan jag säga! För det mesta älskar jag ju förvisso män och jag tycker egentligen inte att könet på cykelhänget spelar någon större roll. Jag har alltid cyklat mest med killar och haft hur kul som helst. Dock skadar det verkligen inte med lite mer kvinnlig fägring på cykelstigarna och det kul att stöta på tjejer som är mer "som en själv". I vardagslivet tycker många och kanske särskilt tjejer att det jag pysslar med låter farligt och konstigt. Här fick jag medlidande blickar när jag berättade om ett brutet nyckelben och även viss förståelse när jag tog lite risker genom att faktiskt cykla. Alla är där av samma anledning: det är så förbaskat KUL.</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Får väl även erkänna att jag fuskrullade jag lite i skogen igår också när den traditionella 1:a maj cyklingen gick av stapeln i min "hemmaskog" Lunsen här i Uppsala. Kunde inte låta bli att i alla fall ta mig ut till grillplatsen och äta lite tigerkaka. Nu promenerade jag kanske 90 procent av sträckan men de 10 procent jag ändå kunde cykla utan att riskera allt för mycket var bara fantastiska. Skog slår landsväg alla dagar i veckan, det går inte att förneka.</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Fastnade till och med på bild. Så här glad blir man alltså av att cykla.</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-XnwnIR1yly4/T6GvvoygURI/AAAAAAAAB7A/C9nZ5sd3n4I/s1600/KLunsen1maj.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="235" src="http://4.bp.blogspot.com/-XnwnIR1yly4/T6GvvoygURI/AAAAAAAAB7A/C9nZ5sd3n4I/s320/KLunsen1maj.jpg" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: xx-small;"><i>Cykellycka.</i></span></div>Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-30700705063136660642012-04-28T17:51:00.002+01:002012-04-28T17:52:41.470+01:00Another brick in the wall<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Hade planerat en trevlig liten cykeltur idag med hjälp av Google maps. Det var en jättebra idé sånär som på att:</span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">1. Google maps inte visar när små asfaltsvägar plötsligt blir grusvägar.</span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">2. Jag uppenbarligen suger på att läsa kartor.</span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Dessa två punkter i kombination med en helvetisk blåst gjorde att mitt pass i distans räknat blev ca 1,5 mil längre än beräknat, och i tid cirkus en timme (ja, snitthastigheten var knapp styrfart). Efter 2,5 timmar var jag så pass illa ute att jag fick stanna och nödfika för att inte trilla i diket av ren och skär utmattning, vilket hade varit klart obra med tanke på nyckelbenet. Tack gode gud att jag faktiskt stoppat ner kontokortet i en ficka, för normalt sett gillar jag inte att äta mitt under träningar. Den här gången var det dock kris och kaffe och två chokladbollar har aldrig smakat så bra. </span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Nu är jag trött men nöjd. Nyckelbenet uppför sig exemplariskt och på tisdag får jag lyfta armen helt igen efter att ha varit begränsad till 45 grader de senaste tre veckorna (jag har dock fuskat lite, bl.a. för att sätta upp håret som är skvatt omöjligt med bara en hand). Längtar, längtar, längtar efter skogscykling nu där vinden inte blåser....</span></div>Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-91171350183103810012012-04-24T18:21:00.001+01:002012-04-24T18:23:38.029+01:0023 mm<br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Jag har cyklat landsvägscykel utomhus. Woho! 35 km på 76 minuter imponerar väl inte på någon men ett litet steg för mänskligheten är ett stort steg för mig. Ska även tilläggas att snitthastigheten sinkades av att jag var extremt försiktig i alla korsningar och höll stenkoll på vägen hela tiden - inga oförutsedda slarvgrejer skulle få riskera att fälla mig. Jag överlevde och fick mersmak, trots att benen faktiskt blivit lite trötta av ganska så intensiv träning sedan i torsdags. Jag börjar känna mig som mig själv igen.</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Kan ju visa upp min kolfibrerpärla som bär mig så snällt på vägarna. Bilden är från den 22:a augusti 2009, om jag inte missminner mig dagen innan det årets Triathlon-SM på olympisk distans (1500 m simning - 40 km cykel - 10 km löpning). Hjulen var lånta fjädrar och oj vad snabb och snygg jag kände mig. Tyvärr gick tävlingen inte speciellt bra (enligt mina egna högt ställda förväntingar på mig själv), bl.a. drabbades jag av mitt livs hittills enda krampkänningar under löpningen. Det var tider det.</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-bUF6bOCxXEc/T5bgY-AyfPI/AAAAAAAAB64/E2EVuvu1wv8/s1600/Isaac+22+aug.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="223" src="http://2.bp.blogspot.com/-bUF6bOCxXEc/T5bgY-AyfPI/AAAAAAAAB64/E2EVuvu1wv8/s320/Isaac+22+aug.jpg" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: xx-small;"><i>Isaac Impulse.</i></span></div>Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-61616870040712005622012-04-23T20:13:00.000+01:002012-04-23T20:58:59.105+01:00Volvo<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Jag har cyklat utomhus idag. Kändes skitbra och nyckelbenet var så snällt och fint och tyst. Två veckor har gått sedan operationen imorgon och hoppet om att kunna cykla i skogen igen om kanske fyra ytterligare veckor lever i allra högsta grad.</span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">För övrigt börjar jag närma mig upploppet på min uppsats och det är som vanligt kaos och stress och panik så här ett par veckor innan deadline. Ska även rätta 107 omtentor i statistik med start imorgon, så den här kvällen är definitivt lugnet före den totala stormen. Men jag ska väl klara av att rida ut den också.</span></div>Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-49385252246068128572012-04-20T19:28:00.005+01:002012-04-21T21:29:18.735+01:00Freefaller<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: xx-small;"><br /></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Hittade just denna bild. Jag är en äkta freefaller. Har i och med det här berömda nyckelbensbrottet tvingats sova i soldier-positionen vilket jag hatar. Nu kan jag, om jag har en kudde under vänsterarmen, sova som en yearner. Läääängar tills jag åter kan praktisera magsovning.</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://wemind.files.wordpress.com/2008/02/sleeping_416.gif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="147" src="http://wemind.files.wordpress.com/2008/02/sleeping_416.gif" width="320" /></a></div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-38707658370123912332012-04-20T13:45:00.000+01:002012-04-20T19:29:34.542+01:00Jag tränar, alltså finns jag<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">ÄNTLIGEN! Efter åtta dagars totalvila efter operationen kickade jag igång träningen igen i torsdags. 80 minuter på trainern och jag njöt över att få bli andfådd igen. </span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Trots att jag enligt sjukgymnasten borde få "jätteont" av löpning har jag igår och idag testat att springa lite. Jag känner mig alldeles för rörlig och för pigg för att inte börja så smått. Det gör inte jätteont att springa. Snarare inte alls. Men visst känner jag att nyckelbenet inte skulle vara överförtjust i stötarna från tusentals löpsteg, så än så länge springer jag bara i uppförsbackar. Där blir stegen automatiskt kortare och löpningen sker på framfoten vilket ger en mjukare landning. Eftersom jag är gravt överviktig med löparmått mätt är inte uppför någon jättefavorit (annat var det när jag sprang Lidingöloppet 2005, cirkus 13(!) kilo lättare än idag och löpte som en hind i backarna), men kanske kan den här konvalescensen ändra på det. Man blir ju bra på det man tränar osv.</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;"><br /></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Jag har befunnit mig i Falun för ett möte och valde i morse att åka upp till Lugnet för backintervaller med stavar i brant skidbacke. Detta är något som skidåkare ofta kör och jag förstår varför... vidrigt var ordet, pulsen sköt i höjden och benen skakade av möjlksyra när jag gick ner igen efter varje intervall. Min kropp känns rätt fräsch faktiskt - normalt sett när jag tränar ca 15 h i veckan är benen sällan utvilade men det är de definitivt nu med all ofrivillig vila. Tror att jag kanske nådde årets högsta pulsnotering idag, bara en sådan sak. Sjukvårdspersonalen påpekade flera gånger under operationsdagen hur vältränad jag verkade vara när jag låg på britsen med EKG ikopplad och pulsen visade 44 slag i minuten. Vill gärna behålla eller om möjligt öka min konditionsnivå. Utmaningen blir att träna smart efter mina nuvarande förutsättningar. Det ska gå, jag gillar ju utmaningar :).</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-3kFv1z2wjBg/T5FWfJ45wFI/AAAAAAAAB6w/F4_l-YPDvkQ/s1600/Bild+2.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="162" src="http://1.bp.blogspot.com/-3kFv1z2wjBg/T5FWfJ45wFI/AAAAAAAAB6w/F4_l-YPDvkQ/s320/Bild+2.png" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><i><span class="Apple-style-span" style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: x-small;">Smärta i grafform.</span></i></span></div>Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-89276359009648435482012-04-11T06:58:00.003+01:002012-04-20T19:29:44.021+01:00Post op<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: verdana; font-size: 130%;"><br /></span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: verdana; font-size: 130%;">Opererades igår. Smärtan på uppvaket var nog den värsta jag upplevt hittills i mitt liv. Sköterskorna började dock trycka i mig morfin via kanyl och livet kändes långsamt lättare. Sen eftermiddag fick jag åka hem vilket var enormt skönt; man känner sig genast friskare än på sjukhus.</span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: verdana; font-size: 130%;"><br /></span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: verdana; font-size: 130%;">Ordinationen från läkare och sjukgymnast är att ta det väldigt lugnt de närmsta tre veckorna. Jag får inte röra armen mer än 45 grader för att inte riskera att nyckelbenet rör på sig. Jag får långsamt börja med promenader, (stationär) cykling och lätt styrketräning när jag känner att jag klarar det. Försökte få sjukgymnasten att godkänna löpning också men hon trodde att det skulle göra väldigt ont. "Men jag har sprungit i helgen med brutet nyckelben och det har inte gjort speciellt ont", sade jag, varpå hon skrattade och tittade på mig ungefär som om jag vore lite knäpp. Vilket jag nog är :).</span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: verdana; font-size: 130%;"><br /></span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: verdana; font-size: 130%;">Nåja, de närmsta tre veckorna blir nog de lugnaste i mitt liv på många många år. Vilket kanske inte är helt dumt det heller, om man ska se krasst på saker. Jag har blivit bortskämd med att ha en stark fysik och kunna göra nästan vad jag vill, när jag vill det. Nu är det istället ödmjukhet inför skadan och min fina omgivning som stöttar mig som blir prio ett. Målet är såklart att ta mig tillbaka där jag var innan skadan, och sedan bli ännu bättre.</span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: verdana; font-size: 130%;"><br /></span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: verdana; font-size: 130%;">Och jäklar vad glad jag kommer vara när jag kan cykla downhill igen och känna den ultimata friheten...</span></div>Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-72053662829707508322012-04-06T19:40:00.005+01:002012-04-06T23:00:33.003+01:00På förekommen anledning<div><br /></div><a href="http://www.andreasschwartz.com/wp-content/uploads/2010/03/arguingontheinternet.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 315px; height: 466px;" src="http://www.andreasschwartz.com/wp-content/uploads/2010/03/arguingontheinternet.jpg" border="0" alt="" /></a><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-family:verdana;font-size:130%;">Fast jag ska inte sticka under stol med att internetdebatter ibland roar mig något ofantligt, hur retarderade de än är.</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-family:verdana;font-size:130%;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-family:verdana;font-size:130%;">PS. Jag sprang 8 km idag och nyckelbenet sa inte ett pip så imorgon kanske det blir en lite längre runda. Jag käkar inga värktabletter längre och jag känner mig rörligare för var dag som går. Härligt. Operationen kommer ju tyvärr nollställa situationen igen, men jag tror faktiskt att jag kommer återhämta mig relativt snabbt från den också. Min kropp är duktig!</span></div>Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6442140097940385389.post-28046992421553695312012-04-06T18:13:00.005+01:002012-04-20T19:29:54.579+01:00Operation clavicula<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: verdana; font-size: 130%;"><br /></span></div>
<div>
<span class="Apple-style-span" style="font-family: verdana; font-size: 130%;">Spenderade hela onsdagen i den svenska sjukvårdskarusellen, och eftersom det tydligen är likvärdigt med att skada sig på månen att skada sig i ett annat landsting så fick jag genomföra en ny röntgen av nyckelbenet här i Uppsala för att återigen konstatera att det är av (no shit, Sherlock!). Vad jag däremot också fick veta som faktiskt var en nyhet är att läkarna i Uppsala rekommenderar operation av min skada då en liten bit av benet är helt lös och dessutom sitter snett. Sagt och gjort, det viktigaste för mig är att jag blir helt bra och kan träna obehindrat i framtiden så jag satsar allt på ett kort och opererar. På tisdag morgon sövs jag ner och lägger mig under kniven; wish me luck!</span></div>Kristinhttp://www.blogger.com/profile/16966217630457247599noreply@blogger.com1