Jag hängde nog med klungan i kanske hundra meter. Joråsåatteh. Kände direkt i första uppförsbacken att näe, det finns inte en chans i helvetet att jag hänger med i det här tempot i motlut. Kanske utför och på platten, men jag är helt enkelt för svag och otränad för att orka trycka på särskilt länge eller mycket. En ung tjej från Borlänge CK släppte också direkt och vi gjorde sällskap den trevliga lilla turen runt Vikasjön. Det var i alla fall en fantastisk sommarkväll i fantastiska Dalarna och jag tyckte att det var riktigt roligt att cykla!
Bild lånad från Lisa som fick mig att hänga med ikväll. Hon är, sin blonda mjuka uppsyn till trots, stark som en oxe och låg med huvudklungan ett bra tag. Dessutom en riktigt kul tjej att snacka skit med på dit och hemväg. Bara det gjorde hela utflykten värd.
Allt som allt blev det nästan nio mil cyklat (plus att jag var ute och lekte en knapp mil i förmiddags så nästan tio mil på två hjul idag). Så mycket har jag inte cyklat alls i år. Det fina i kråksången är att jag börjar känna mig riktigt motiverad igen; jag vill konditionsträna och jag vill väldigt gärna vara starkare och snabbare till nästa år. Sen vill jag ju fortfarande bli asmycket bättre på downhillcykeln, i stökig XC-terräng, på tyngdlyftning, jag vill bli smidigare, jag vill springa snabbare, jag vill ha bättre balans... och så vill jag gärna bli en bra statistiker också. Fler timmar på dygnet/veckodagar per vecka/dagar per månad/månader per år, tack!
No comments:
Post a Comment