"En ambulans? I helvete heller, jag tar grisbilen..." Foto: Jon Lindgren
Göteborg började som väntat helt fantastiskt med schysst väder, schysst häng, schysst cykling och schysst mat. Tyvärr slutade det inte lika fantastiskt med krasch, ambulansfärd, massor av väntan på Östra sjukhuset och tillslut besked om ett brutet nyckelben och några kvaddade revben...
Jag landade lite för långt åt höger i ett hopp i Kallebäcksdirten och istället för att få fäste i den hårda landningen gled mina hjul iväg i lös sand. Tough luck och jag flög över styret och landade på huvudet och på vänster nyckelben. Förhoppningsvis lyckas jag krångla mig igenom den svenska sjukvårdsbyråkratin och får träffa en ortoped nästa vecka som kan berätta mer för mig om min skada, läktid, rehab osv än vad den mycket stressade akutläkaren kunde; just nu vet jag bara att benet är av och att det gör ont.
Ändå. Det kunde ha varit värre. Min axel är intakt och jag blev inte särskilt skärrad av fallet, mest förvånad. Är redan cykelsugen och rastlös, trots smärtan. Att skada sig är en risk man tar när man håller på med den här sporten och jag är glad att jag tar det så mycket bättre än när jag var 20 och fick inflammerade knän. Då gick hela min värld under. Nu tar jag en dag i taget och ska försöka göra allt jag kan för att 2012 ska bli min bästa cykelsommar hittills.
Sen hade jag en otroligt fin uppbackning av "anhöriga" på sjukhuset som nästan muntrade upp mig lite väl mycket; det gör ont att asgarva med sargade revben ;).
2 comments:
Asch då, hoppas på snabbt och fullständigt helande!
Tack, det hoppas jag också. Nu visade det sig att jag har störst chans på att bli helt återställd om jag opererar, så det blir att lägga sig under kniven på tisdag.
Post a Comment