Post op

Opererades igår. Smärtan på uppvaket var nog den värsta jag upplevt hittills i mitt liv. Sköterskorna började dock trycka i mig morfin via kanyl och livet kändes långsamt lättare. Sen eftermiddag fick jag åka hem vilket var enormt skönt; man känner sig genast friskare än på sjukhus.

Ordinationen från läkare och sjukgymnast är att ta det väldigt lugnt de närmsta tre veckorna. Jag får inte röra armen mer än 45 grader för att inte riskera att nyckelbenet rör på sig. Jag får långsamt börja med promenader, (stationär) cykling och lätt styrketräning när jag känner att jag klarar det. Försökte få sjukgymnasten att godkänna löpning också men hon trodde att det skulle göra väldigt ont. "Men jag har sprungit i helgen med brutet nyckelben och det har inte gjort speciellt ont", sade jag, varpå hon skrattade och tittade på mig ungefär som om jag vore lite knäpp. Vilket jag nog är :).

Nåja, de närmsta tre veckorna blir nog de lugnaste i mitt liv på många många år. Vilket kanske inte är helt dumt det heller, om man ska se krasst på saker. Jag har blivit bortskämd med att ha en stark fysik och kunna göra nästan vad jag vill, när jag vill det. Nu är det istället ödmjukhet inför skadan och min fina omgivning som stöttar mig som blir prio ett. Målet är såklart att ta mig tillbaka där jag var innan skadan, och sedan bli ännu bättre.

Och jäklar vad glad jag kommer vara när jag kan cykla downhill igen och känna den ultimata friheten...