Trots att jag enligt sjukgymnasten borde få "jätteont" av löpning har jag igår och idag testat att springa lite. Jag känner mig alldeles för rörlig och för pigg för att inte börja så smått. Det gör inte jätteont att springa. Snarare inte alls. Men visst känner jag att nyckelbenet inte skulle vara överförtjust i stötarna från tusentals löpsteg, så än så länge springer jag bara i uppförsbackar. Där blir stegen automatiskt kortare och löpningen sker på framfoten vilket ger en mjukare landning. Eftersom jag är gravt överviktig med löparmått mätt är inte uppför någon jättefavorit (annat var det när jag sprang Lidingöloppet 2005, cirkus 13(!) kilo lättare än idag och löpte som en hind i backarna), men kanske kan den här konvalescensen ändra på det. Man blir ju bra på det man tränar osv.
Jag har befunnit mig i Falun för ett möte och valde i morse att åka upp till Lugnet för backintervaller med stavar i brant skidbacke. Detta är något som skidåkare ofta kör och jag förstår varför... vidrigt var ordet, pulsen sköt i höjden och benen skakade av möjlksyra när jag gick ner igen efter varje intervall. Min kropp känns rätt fräsch faktiskt - normalt sett när jag tränar ca 15 h i veckan är benen sällan utvilade men det är de definitivt nu med all ofrivillig vila. Tror att jag kanske nådde årets högsta pulsnotering idag, bara en sådan sak. Sjukvårdspersonalen påpekade flera gånger under operationsdagen hur vältränad jag verkade vara när jag låg på britsen med EKG ikopplad och pulsen visade 44 slag i minuten. Vill gärna behålla eller om möjligt öka min konditionsnivå. Utmaningen blir att träna smart efter mina nuvarande förutsättningar. Det ska gå, jag gillar ju utmaningar :).
Smärta i grafform.
2 comments:
Se bara till att träna runt och inte genom smärtan. Vet att du har koll på det men det skadar inte med en extern uppmaning. :)
Nä det skadar nog inte. Jag är lite för envis för mitt eget bästa stundtals... :). Tror och hoppas att jag har koll, jag känner ändå min kropp ganska bra vid det här laget.
Post a Comment