Filmstjärna

I måndags blev jag filmad på tyngdlyftningsträningen. Riktigt intressant att se sig själv in action! Framför allt gav det mig insikten att ens egen subjektiva uppfattning om hur ett lyft känns inte behöver stämma särskilt bra ihop med hur det rent objektivt ser ut.

Döm själva :).

Lyftkran

Inte många barn blir gjorda i den här bloggen. Jag kämpar i alla fall vidare med tyngdlyftningen och har börjat denna februarisöndag med en timme och fyrtiofem minuters lyftande av stänger på olika vis. Det behövs verkligen inte en massa flashiga maskiner för att komma åt precis alla kroppens muskler, kan jag upplysa om. En stång, ett gäng vikter och rätt övningar räcker långt.

Jag blir ständigt starkare trots att kroppen är ganska trött. Förra söndagen tävlade jag igen, och gjorde 99 kilo totalt fördelat på 45 kilo i ryck och 54 i stöt. Tyvärr blev jag underkänd för efterpress i sista överstöten på 57 kilo. Jag var redigt förbannad för lyftet var lätt och det var rent slarv som gjorde att stången inte gick upp på spikraka armar direkt. Ett godkänt lyft hade inneburit en total på rätt sida om 100 kilo. Tyvärr är mina nerver en spelare som påverkar leken negativt - jagblir nervös när det ska tävlas vilket påvkerar tekniken och den spänning i kroppen som är så viktig i tyngdlyftning. Det är mycket svårare att göra riktigt bra lyft när kroppen känns som spaghetti. Men det finns inga genvägar till det perfekta ljudet som farbror Barbro skulle sagt, det är bara att jobba vidare.

Jag är anmäld till Stockholm Marathon i maj och har försökt hålla igång löpningen i vinter. Det har funkat fint fram till förra veckan ungefär då jag fick känningar i vänster baksida lår. Jag misstänker ett överansträngt muskelfäste; jag har haft mycket skador genom åren och är idag ganska bra på att identifiera olika sorters smärta. Har haft åtta dagars löpvila och tänkte sticka ut på ett lätt pass idag för att känna läget. Det är frustrerande att inte kunna träna som man vill men jag tar en skada med betydligt större jämnmod idag än förr; då var det KATASTROF och jag mådde väldigt dåligt psykiskt. Veckan som varit har jag kört hårt på tyngdlyftningsträningarna samt cyklat tre pass istället. Livet är en berg-och-dalbana, try to enjoy the ride.

Fokus. A&O för ett lyckat lyft och i förlängningen en lyckad tävling.

Det man inte har i huvudet har man ibland inte i benen heller

6 timmar tenta som gick käpprätt åt fanders, ingen föda mellan 07:00 och 15:00 samt allmän stress inför kommande kurser och lärartjänst nästa termin var föga förvånande inte en optimal uppladdning inför dagens tyngdlyftningspass. Jag gjorde dock alla övningar på (nästan) de vikter som föreskrivits; fick sänka två kilo i pushpressen då "push" var något jag helt saknade i framför allt benen. Segare än segast, men även tröga pass bygger styrka och kanske framför allt pannben. Jag tror mycket på att en hög lägstanivå också ger en hög högstanivå.

Nu väntar snart en date med sängen.

It's on

Har fått hjälp med ett schema i tyngdlyftningen som ska ta mig mot nya (vikt-)höjder fram till den sista serietävlingen i början av april. Jag tävlade i lördags och gjorde 41 kg i ryck (bommade 43 kg i tredje försöket av tre) och 55 kg i stöt (här satte jag alla tre lyft). Målet är att höja mig cirka 10 kg i båda disciplinerna, det ska bli mycket intressant att se om det går att åstadkomma på drygt tre månader. Jag har inga andra stora träningsmål under den här tiden så fram tills att snön smälter och man kan börja cykla ordentligt igen kommer mitt huvudfokus att vara tyngdlyftningen. Jag är anmäld till Stockholm Marathon i slutet på maj så parallellt kommer det att nötas en del mil per vecka, men jag tror att det ska gå att kombinera. Jag är van vid att träna mycket och allsidigt.

Good code, bad code

Försöker plugga programmering i R. Det går sådär, om man inte räknar in alla timmar jag spenderat på att läsa programmeringsskämt på bloggen xkcd.com (som innehåller så mycket mer än bara kod, killen sätter allt som oftast fingret mitt i prick även gällande relationer, matematik, internet och populärkultur).

Tvåtusenelva

Ska man göra ett nytt försök här kanske?

Den som lever får se.

Hasta la vista, baby

I natt tar jag tåget till Åre för en veckas downhillcyklande. Kan knappt förstå att det är dags. Det är liksom detta jag siktat mot hela året, sedan jag köpte min cykel i januari. Massor av fjärilar surrar i magen. Jag tror att det kommer bli fantastiskt!