Kortkort & tjejkväll

Jajemen, rullade ett par timmar landsväg dag iklädd det som på cykelspråk heter kortkort. Alltså inte minikjol som slutar innan rumpan hunnit börja utan korta tights och kortärmad tröja. Inga armvärmare, inga benvärmare, ingen vindväst. Strålande sol, runt 20 grader i luften och början till cykelbränna vid hemkomst. Inte illa den 2:a maj.


Mot kvällningen garderade jag mig med massor av tid och körde sträckan Uppsala-Hammarbybacken i rusningstrafik. Jag hade faktiskt turen med mig denna dag och det rullade långsamt men stabilt framåt i 30 km/h från Frösunda till Hammarby Sjöstad och jag lyckades anlända ca 45 minuter innan utsatt tid. Om det är något jag hatar så är det att sitta i bilkö; maken till meningslös aktivitet finns verkligen inte. Idag var det dock värt det då jag skulle dokumentera Bikeacademys första MTB-kurstilfälle inför en framtida artikel. Egentligen skulle jag inte cykla alls men eftersom eventet tog plats i fantastiska Hellas kunde jag inte låta bli att rulla några meter över stenar och hällar. Nyckelbenet gnydde dock lite efter lite för många framhjulslyft så jag inser mina begränsningar. Jag har ännu inte kapaciteten att kliva ner i det riktigt tekniska MTB-träsket än, men jag är starkt på G! 


Cykelsuget blev inte desto mindre av sällskapet denna kväll. Det är inte varje dag man är omgiven av brudar i skogen kan jag säga! För det mesta älskar jag ju förvisso män och jag tycker egentligen inte att könet på cykelhänget spelar någon större roll. Jag har alltid cyklat mest med killar och haft hur kul som helst. Dock skadar det verkligen inte med lite mer kvinnlig fägring på cykelstigarna och det kul att stöta på tjejer som är mer "som en själv". I vardagslivet tycker många och kanske särskilt tjejer att det jag pysslar med låter farligt och konstigt. Här fick jag medlidande blickar när jag berättade om ett brutet nyckelben och även viss förståelse när jag tog lite risker genom att faktiskt cykla. Alla är där av samma anledning: det är så förbaskat KUL.


Får väl även erkänna att jag fuskrullade jag lite i skogen igår också när den traditionella 1:a maj cyklingen gick av stapeln i min "hemmaskog" Lunsen här i Uppsala. Kunde inte låta bli att i alla fall ta mig ut till grillplatsen och äta lite tigerkaka. Nu promenerade jag kanske 90 procent av sträckan men de 10 procent jag ändå kunde cykla utan att riskera allt för mycket var bara fantastiska. Skog slår landsväg alla dagar i veckan, det går inte att förneka.


Fastnade till och med på bild. Så här glad blir man alltså av att cykla.

Cykellycka.