Nerver, naglar, vikter och idioti

Jahapp. Om typ tre timmar börjar dagens serietävling i tyngdlyftning uppe på Lugnet. Jag ska i egenskap av kvinna (vilket somliga av mina andra attribut talar emot att jag faktiskt är, men ännu har ingen krävt att jag ska könstestas à la Caster Semenya så jag antar att mina fysiska prestationer trots allt inte talar för att jag skulle besitta en XY-upplaga av kromosomer) i år tävla i Falu AK's damlag. I Uppsala har vi varit max två tjejer på tävlingarna vilket inte räcker till ett lag, här i Falun kommer vi enligt uppgift vara fyra stycken honor. Jag har egentligen ingen aning om hur den här laggrejen fungerar eller ens vilken division jag tävlar i. Tyngdlyftandet är mest en "kul grej" jag gör främst för min egen fysiska hälsas skull samt för utmaningen. Jag har inga planer på medaljer what so ever.

MEN. Man vill ju ändå göra ett bra resultat. Jag är ärligt talat rätt så nervös nu. Tyngdlyftningstävlingar är primärt psykiskt påfrestande - du har en sekund på dig att göra allt rätt och sen är lyftet överstökat. Förvisso har man tre chanser i både ryck och stöt men dem vill man inte ödsla på omlyft utan på ökningar. No mercy. Jag har förberett mig genom att spela sjuttioelva omgångar Betapet, mestadels med förluster (jag skyller på otur med bokstäverna!), målat naglarna (är man inte stark kan man ju i alla fall vara snygg... eller något), tagit en kort promenad på isen (viiiiill åka skidor men det lämpar sig inte när man ska ha så mycket energi som möjligt boostad i kropp och huvud inför kvällen) samt fikat. Apropå fika så har det nog blivit lite väl mycket sånt på sistone för jag tror inte att jag kommer pricka den viktklass jag gick i förra året. Nypissad morgonvikt som det vanligtvis är när man väger in sig i tyngdlyftning hade jag nog klarat det men nu går tävlingen på kvällen vilket torde göra 1-2 extrakilon. Jag har ätit och druckit som vanligt under dagen för jag prioriterar att klara de vikter jag har som mål att lyfta före att väga in i någon speciell klass. Det spelar egentligen ingen roll, mina resultat är inte i närheten av att kvala in till något mästerskap i någon viktklass vilket annars är den primära anledningen att vilja väga ett visst antal kilon.

Aoooo. Usch, nu vill jag bara att det här eländet ska vara över. Alltid på tävlingsdagen, innan man fått sätta igång med det som ska sättas igång, så undrar man varför i h-lvete man ska utsätta sig för sådant här. Det är sju resor värre än att skriva en tenta, jag lovar.