Har precis käkat en rejäl middag (fläskfilégryta med ris, tack mamma!) och är proppmätt. Cyklade t.o.r. till jobbet idag, det blir lite drygt sex mil. Om två veckor ska jag köra ett motionslopp runt Siljan, sexton mil mäter det runt sjön, så jag behöver lite mil i benen. Skadan har ju gjort att min uppladdning inte direkt varit optimal, jag har aldrig cyklat så få långpass eller varit så långsam som jag är i år, men vad f-n. Jag har i alla fall raggat trevligt sällskap till årets lopp vilket känns skoj. Livet ser trots allt bättre ut om man försöker betrakta det från den ljusa sidan.
Dessutom har ju VÅREN anlänt med besked nu. Eller kanske är det försommar till och med? Jag må vara mossig som skriver om vädret men den här tiden är bara _så_ underbar. I onsdags var jag ute och cyklade på Södertörn. Det var bedövande vackert. Jag stannade och tog en glass på Shellmacken i Sorunda (GB's nya Solera Smoothie Blackberry/Banana satt som en smäck. Kanongod, rekommenderas!) och tog vägen hem över Fituna, en av jordens kanske vackraste platser. Jag är glad och tacksam över möjligheten att få se sådana ställen, och att göra det från en cykelsadel. Man tar så mycket för givet som egentligen är gudagåvor värda mer än allt guld i Sveriges valutareserv (vilket 2006 uppgick till cirkus 22 miljarder enligt Wikipedia) - en fungerande kropp, en levande natur, en sol som lyser och ett hjärta som känner.
Pax vo biscum
//Kristin
No comments:
Post a Comment