Intervjun igår gick okej. Eller bra kanske. Hyfsat i alla fall. Eller gick den dåligt?
Hur ska man egentligen bete sig på en arbetsintervju? Jag är ju orutinerad så det skriker om det. Min taktik hittills är den något klyschiga "vara sig själv" (eller, ja, den bästa versionen av mig själv kanske man ska säga...). Det fungerade ju med extrajobbet, men det är en annan grej med fast anställning som den nya tjänsten gäller. Då är jag inte någon som arbetsgivaren bara behöver plocka in om det kniper, utan någon som ska göra ett bra jobb (=genererar pengar åt företaget).
Tyvärr är självförtroendet när det gäller min egen arbetskompetens lite bränt sedan Englandsvistelsen. Jag tvekade på frågorna som jag så här i efterhand betraktar som avgörande: Tror du att du är personen vi söker? Kan du utföra arbetet vi begär av dig på ett bra sätt? Eftersom jag inte har någon branscherfarenhet att falla tillbaka på, utan enbart måste lita till min inlärningsförmåga, blir svaret något svajigt.
Innan jag åkte till England var jag övertygad om att jag kunde bli en bra hästskötare trots bristande erfarenhet; men väl där kändes det verkligen som om jag hade tagit mig vatten över huvudet. Det är Annas röst (min "chef" i England) som ekar i mitt huvud under intervjun. "Klart att jag kan ge order, men du måste ju lära dig att TÄNKA SJÄLV!", "Jag SADE ju att du skulle göra det här, HUR kunde du missa det?", "Om JAG jobbade hos någon skulle jag GE MIG DEN på att göra rätt" osv, osv...
Hästskötarjobbet är bland det första i mitt liv som jag gett upp, villkorslöst och utan återvändo. Kanske har det satt större spår än vad jag trodde, för mitt självförtroende har helt klart fått sig en törn. Jag fixade ju inte det jobbet till belåtenhet för min arbetsgivare. Även om Anna var speciell, så känns det onekligen som om det låg ett korn av sanning i hennes kommentarer. Jag är kanske inte så jävla bra som jag alltid inbillat mig... Om viljan att försöka och att lära sig inte är tillräcklig för att klara sig här i livet, hur sjutton ska det då gå för mig? För så mycket mer kan jag inte.
No comments:
Post a Comment